Loo 7 veckor

Hej vänner!
 
I torsdags blev han sju veckor vår lilla Loo och det känns otroligt hur snabbt tiden går. När jag var i vecka 33 och hade sju veckor kvar till förlossning kändes det som en evighet som inte gick att genomlida medan dessa sju veckor sedan han föddes har svischat förbi. 
 
Jag har skrivit på Instagram att han är Dr. Jekyll & Mr. Hyde vår Loo och det känns verkligen som det. Han är för det mesta bekymrad, gnällig och på dåligt humör men så då och då fyrar han av ett leende som får en att smälta tusen gånger om. Vi har bra kontakt med BVC och tagit till en del åtgärder som fått han från att kolikskrika hela kvällarna till att bara vara allmänt gnällig. Som vår BVC-sköterska sa så är han ju bara 1,5 månad och en kan inte förvänta sig så mycket annat. Loo är också powernap-kingen vilket är frustrerande för både oss och honom. Han kan sova i 10-minutersintervaller hela dagarna vilket gör att han är ständigt trött men samtidigt är för pigg för att somna och komma till ro. Jag som skröt vilket mönsterbarn han var första veckorna får visst igen det nu, haha. Men, han är ju så liten ännu och mycket kan hända och förändras snabbt. Förhoppningsvis till det lite bättre.
 
Vår lördagsfina lilla skrutt ♥
 
Jag får en del kommentarer om varför Loo har på sig så kallade “tjejkläder”. Mitt svar är då – vad är tjejkläder? Det är lite komiskt att när Jolie var liten fick jag så mycket kommentarer att hon bara hade rosa, pasteller och söta kläder och att jag aaaaaldrig skulle klä en kille likadant. Nu när jag klär Loo likadant så är det helt fel enligt vissa. Jag försöker ge mina barn hundra möjligheter istället för en vad gäller stora som små grejer, inklusive kläder. Kan dock erkänna att jag har en stark akilleshäl i att jag gärna väljer ljusa pasteller istället för starka färger. Jag jobbar på det. Dock är det skönt att se att nu när Jolie, för det mesta, väljer sina egna kläder väljer hon allt från pasteller till starka färger, tuffa kläder till söta kläder. Precis som jag vill att det ska vara.
 
Hur tänker ni kring kläder till era små (som inte kan välja själv ännu)? 
Fortsätt läsa

Gårdsgrillning

Hej vänner!
 
Vi har haft en jättemysig gårdgrillning idag. Egentligen skulle vi iväg på skidskola men då Jolie är förkyld och vaknade med en febertopp i natt fick vi ställa in och köra en mysdag hemma istället. Då vi fortfarande har så mycket snö på gården, det ligger över en meter på gräsmattan, så dukade vi upp grillen och en picknick på garageuppfarten. Eller vi och vi, jag fixade medan Loo sov i vagnen och Jolie och granntjejen lekte i snön. Andreas har varit utkallad på jobb idag så han missade tyvärr allting. 
 
Jag slås fortfarande av lyxen att bo i hus och hur himla bra vi har det. Ett av mitt (vårt) livs bästa beslut var att slå till på den där villan i Juniskär som vi egentligen bara skulle kika på, som egentligen inte alls var av intresse… Tänk att det blev vårt drömhem, att vi trivs så bra och att vi har lyxen att kunna dra en gårdsgrillning över en lördagslunch. Saknar inte lägenhetslivet alls, någonsin.
 
 
Gosiga tjejer. Min fina men ack så smutsiga bil. Sovande bebis. Brända korvar. Vårt insnöade hus. Och så en halväten korv i trädet som vi gav till fåglarna, haha. 
 
Nu har Andreas kommit hem från jobbet och vi ska strax börja med någon lördagsmiddag. Dock ingen aning om vad vi ska tillaga. Tips mottages tacksamt, hihi! Loo har haft ett par riktigt jobbiga veckor, hej hej spädbarnskolik, men senaste två dagarna har det peppar, peppar lugnat ner sig. Hoppas vi hittat en bra kombination med mat och mediciner och att han får må bra och vara lugn nu ♥
 
Kram från mig!
Fortsätt läsa

Nattens spår

Så här ser vår sängram ut varje morgon nu för tiden. Ska en hitta en nackdel med att flaskmata så är det nog det eviga diskandet av flaskor. Vi har tre stycken men jag skulle gärna haft tjugotre, särskilt på natten, haha. Oftast ställer jag upp dem på sängramen men jag har hittat dem liggandes i sängen på morgonen också när jag helt enkelt varit för trött och borta i huvudet om natten. Underbara småbarnsliv 😉
 
 
Andreas jobbar idag trots att det är helg, så jag och Loo är ensamma hemma då Jolie är hos pappa M denna helg. Trots att jag är så galet trött av, ja bebislivet, så känner jag ett stort behov av att komma ut på någon aktivitet idag. Jag hade först en idé om att åka till gymmet för att cykla men det projektet orkar jag nog inte riktigt med så ska satsa på en lugn promenad idag igen samt hemmaträning (aktiveringsövningar).
 
Hoppas ni får en fin lördag!
Fortsätt läsa

Light Blue

Herregud vad det har kommit snö här senaste dygnet. Så här mycket snö har det inte varit sedan vintern då Jolie föddes, alltså 2011, om ens då. Det är verkligen helt galet och vi blev totalt insnöade igår. Jag tycker dock att det är väldigt mysigt och önskar att min kropp varit i form för att hugga i med skottning men det är ännu för långt bort. Glad att mina kära svärföräldrar hjälper till med det då Andreas jobbat i princip dygnet runt på grund av snökaoset.
 
För att byta ämne helt så älskar jag den ljusblåa färgen som är i Newbies vårkollektion. Klickade nyss hem detta nedan, eller de ljusblå leggingsen har vi sedan innan, men resten ska få flytta in i Loo’s garderob. Har även ett matchande ljusblått hårband till som inte fanns med på bild på KappAhls hemsida. Mössan kommer nog vara lite för stor nu men blir förhoppningsvis perfekt framåt våren.
 
 
Nu ska jag klä på oss och se om vi kan få oss en liten promenad. Det är soligt idag men minus åtta grader och småblåsigt så jag gissar att det kommer dra kallt här ute vid havet. Men jag längtar så efter frisk luft efter att ha varit instängd precis hela dagen igår.
 
Önskar er en fin fredag!
Fortsätt läsa

Baby Feets

Hej vänner!
 
Vilken snöstorm vi har här idag. Alla skolor i hela kommunen är idag stängda vilket skvallrar lite om ovädrets kapacitet. Vi är ju vana både snö och storm här i Norrland men detta är snäppet mer än vanligt och det ska tydligen komma upp mot 50-60 centimeter snö på ett dygn. 
 
Mitt schema för dagen var egentligen att åka in till jobbet för en lunch med min chef och därefter ett jobbrelaterat möte med en kollega. Dock fick båda träffarna ställas in då jag inte tar mig utanför dörren idag och är helt insnöad här ute på landet. Som uppvuxen i Jämtland har jag lärt mig att de flesta väder går att vara ute i och klä sig mot men en ska också ha respekt för vädret och inte var dum. Idag har det varit dumt av mig att ge mig ut på vägarna om det inte vore absolut nödvändigt. Så det blir en mysdag hemma för mig och Loo.
 
 
Denna vecka är vi förresten hemma själva för första gången, jag och Loo. Han fyllde en månad i söndags så i måndags började Andreas jobba igen. Det har varit fantastiskt (och nödvändigt) att vara hemma tillsammans så länge och jag är glad att vi har haft den möjligheten. Veckan har, precis som alla andra dagar, sprungit förbi och idag är faktiskt första dagen vi bara är hemma. Annars har det varit hämtning på skolan för Jolie, BVC-besök och besök på jobbet. Egentligen trivs jag som bäst så – när jag får ha aktiviteter och ToDo’s på agendan men tillsammans med Loo. Att han får hänga med mig men alltid i ett för oss anpassat tempo.
 
Hoppas ni får en fin första februari och var rädda om er om ni måste ut i snökaoset!
Fortsätt läsa

Bakgrunden till mitt kejsarsnitt

Hej vänner!
 
Jag tänkte försöka knåpa ihop någon slags förlossningsberättelse här i bloggen. Det kan tyckas svårt vid ett planerat kejsarsnitt där allt går enligt plan, det är ju ganska standard då hur det går till, men jag känner ändå att jag vill skriva om det både för min egen skull och kanske för er som väntar på ett planerat snitt. 
 
Anledningen till mitt snitt var flera kombinerade faktorer så jag tänkte beskriva en (hyffsat, hehe) snabb summering av bakgrunden till det. Några av grejerna har jag ej nämnt förut. 
 
  • Runt vecka 7-8 drabbades jag av Hyperemesis Gravidarum. Detta sliter enormt på kroppen och är inte en optimal uppladdning för en förlossning. Tack och lov var jag en av de lyckliga där diagnosen ger med sig efter vecka 20 och efter vecka 27 kunde jag sluta helt med mediciner för det.
  • När jag var i vecka åtta upptäcktes en tumör (godartad) på min livmoder vid ett ultraljud, då den satt dumt till nämndes redan här kejsarsnitt.
  • I vecka nio sedan fick vi genom ett nytt ultraljud veta att storleken på tumören var som en clementin men att den i värsta fall kunde tredubblas i storlek under graviditeten. Tumören skulle ju få samma “näring” som livmodern i sig.
  • På rutinultraljudet i vecka 18 fick vi veta att vår bebis löpte stor risk att ha en kromosomavvikelse ( downs syndrom) som också kan vara kopplat till medföljande sjukdomar. 
  • Runt vecka 23 drabbades jag av svår gravidrelaterad bäckensmärta (det som förr kallades foglossning) och som de flesta av er vet slutade det med kryckor.
Slår man ihop dessa faktorer (tumören, hyperemesis, avvikelse hos bebis, foglossning) så räknas graviditeten som komplicerad där jag var slutkörd långt innan vi ens var i närheten av en förlossning. På grund av tumören fick jag kraftiga sammandragningar/förvärkar redan från vecka åtta. När jag fick hyperemesis kräktes jag dygnet runt – det vill säga även nattetid. När illamåendet började sina tog bäckensmärtan över vilket ledde till nya vakna nätter. Summa sumarum så har jag inte sovit en natt sedan i maj 2017.
 
Alla dessa faktorer i kombination med att jag tidigare snittats samt min epilepsi där största anfallsrisken orsakas av just trötthet ledde till att en vaginal förlossning inte varit optimal, om ens genomförbar, för mig överhuvudtaget. När beslutet väl var taget att det blir ett kejsarsnitt, efter månader av spekulationer upp och ner, kände jag en stor lättnad. Ovissheten är alltid värst så när jag fick konkreta besked kring hur min förlossning skulle bli kändes det väldigt fint.
 
 
Lugna och harmoniska bilder från graviditetsvecka 37. Önskar jag hade fler bilder från den “verkliga” och svåra gravidieten men jag gissar att fotografering inte är det första en tänker på när en ligger och gråter på badrumsgolvet av utmattning av dagens tionde spya. Tänk er vinterkräksjukan i 15 veckor. Utan uppehåll.
 
Nu när jag fått ner bakgrunden ska jag börja knåpa på förlossningsberättelsen om när vår Loo kom till världen. Håll utkik!
 
Kram på er ♥
Fortsätt läsa

Detta är STORT

Hej vänner!
 
Här har visst en vecka till sprungit iväg sedan vi hörde sist. Dagarna springer verkligen iväg trots att vi inte gör någonting. Denna vecka har dock varit väldigt intensiv då Jolie opererades i måndags och efter det fick komplikationer så vi har varit in och ut på sjukhus hela veckan. Nu är hon dock mycket kryare och repar sig för varje dag. Tack och lov för antibiotika när den verkligen behövs!
 
Idag har jag, Andreas och Loo tagit en promenad igen. Den tredje efter förlossningen och rekord för mig i stäcka. Cirka en kilometer. Vi gick till Andreas föräldrar för lördagsfika och tog sedan bilen hem därifrån. Det är verkligen STORT för mig som under graviditeten hade så ont av att förflytta mig med kryckor inomhus. Så glad för de små stegen framåt och hoppas, hoppas, hoppas det fortsätter så.
 
 
Underbart vinterväder idag med sju minus och sol som bröt sig igenom molnen. Lika mycket som jag har saknat att röra mig har jag saknat att vara utomhus. Jag är friluftsmänniska ut i fingerspetsarna och kvävs av att vara inomhus längre perioder. Mycket av mitt psykiska dåliga mående i graviditeten grundar sig nog i det. Inte av smärtan i sig utan av konsekvenserna av smärtan – att inte kunna röra sig och ta sig ut.
 
Nu ska jag slänga ihop en guaccemole till middagen som står i ugnen – pulled chicken. Första gången jag lagar mat sedan vi kom hem från BB tror jag. Andreas har annars skött all markservice sedan dess. 
 
Kram på er!
Fortsätt läsa

Barnvagnspremiär!

Idag gjorde vi barnvagnspremiär med Loo då vi tog oss en liten liten miniprommis. Jag har längtat SÅ mycket efter det – både att få promenera med honom men även att få röra mig överlag. De senaste tre månaderna har jag inte ens kunnat gå till brevlådan så dagens promenad kändes som en stor milstolpe. Vi gick ner till hamnen som ligger 400 meter från vårt hus och sedan tillbaka hem igen. På vägen dit kände jag mig “pigg” efter förutsättningarna men på vägen hem blev jag rejält trött. Det är energin i kroppen samt smärta i livmodern som sätter stopp just nu – bäckenet/foglossningen känns för stunden inte alls även om jag vet att det förmodligen lurar bakom hörnet. 
 
Hur som helst så var det underbart att få komma ut, att få röra mig och att få första friska luften på månader. Längtar efter mer men tar små, små steg i taget!
 
Fortsätt läsa

Första badet

Hej hej!
 
Herregud vad dagarna springer iväg här. Idag blir Loo två veckor och vi gör verkligen ingenting annat än sover, äter och myser – typ så och precis som det ska vara. När Jolie var nyfödd bloggade jag säkert 2-3 gånger om dagen och nu funderar jag på hur jag ens ska hinna 2-3 gånger per vecka. Men det kommer i sinom tid. Just nu känns det absolut viktigast att vara här och nu till 110%. Det går ju så snabbt och vi märker redan hur ansiktet börjar förändras på honom och hur de där alldeles “nykläckt-dragen” börjar försvinna. 
 
8 dagar gammal ♥
 
I fredags den 5 januari tog vi första badet, 8 dagar gammal. Första intrycket var läskigt men efter ett par sekunder slappnade han av och tyckte nog det var riktigt skönt. Jag har verkligen glömt hur mysig alla sådana här stunder är. Jag, Andreas och Jolie var med så det var en supermysig familjestund.
 
Idag tog vi andra badet med honom då han igår kväll lyckades spy ner hela sig själv med håret och allting. Dock glömde visst mamman och pappan här att mata honom innan badet så det fick bli ett snabbt bad med nappen i munnen idag, haha. Nytt försök igen och bättre förberedd nästa gång. Han verkar ha ärvt min torra hud och han är även så frusen av sig så vi försöker just nu att bada han så sällan som möjligt. Vår älskade lilla groda.
Fortsätt läsa

Bebisbubbla

Hej vänner!
 
Tack för alla grattishälsningar till vår lilla Loo. Dagarna har sprungit iväg för oss och igår fyllde han redan en vecka. Jag vill bara stoppa tiden och få vara kvar i den här lilla bebisbubblan en stund till. Njuta av att han är så där minimini-liten som han aldrig mer kommer bli sedan. Det säger ju bara poff så är han ett par månader med ett helt annat utseende. Så jag är här och nu så mycket jag bara kan, mer än någonsin förut tror jag.
 
Jag har så mycket jag vill skriva om och dokumentera både för att dela med mig men även för min egen skull. Ska försöka ta ett par minuter varje dag att lägga på detta – jag glömmer så fort annars och minnet suddar ihop saker och ting. Vill skriva om sista tiden som gravid, om förlossningen och om första veckan hemma. Förlossningen och tiden efter får nog bli första prio, det är så fint att ha sparat.
 
 
Lilla älsklingen på BB med de klassiska strumporna på händerna. Jag kan redan nu avslöja att lillebror må vara lite lik storasyster till utseendet men till sättet är han hittills tvärtemot henne som bebis. Vilket i detta fall är mycket positivt, hoppas det fortsätter så.
 
Kram från mig!
Fortsätt läsa