Loo har börjat hos dagmamma!

Men det är inte utan ångest. Fy tusan vad jag (vi) har slitit med känslorna sedan vi fick det där samtalet från kommunen i början av mars.

Ni som följt mig på Instagram har säkert koll på att vår målsättning har varit att ha Loo hemma så länge som möjligt. Anledningarna har varit flera. För min del har det nog varit en kombination dels av att förlossningsdepressionen skapade en känsla av att jag gått miste om hela hans första år i livet och att då lämna bort honom när jag äntligen mådde bättre kändes så fel. Dels att han med största sannolikhet är vårat sista barn och jag då ville maxa tiden hemma med honom så mycket som det bara gick.

Men så vid årsskiftet, strax efter hans 2-årsdag, satte vi honom på kö till barnomsorg. Vi sökte till dagmamma med vetskapen om att det är flera års kö dit så min tanke var att kommunen ringer när 4-månadersgarantin kickat in och erbjuder honom en förskoleplats, varpå vi tackar nej och fortsätter pusslandet ett tag till. Men, så blev det inte.

I början av mars fick jag ett telefonsamtal som fick oss båda att säga OJ. Det hade startat upp två nya dagmammor i vårt område och de kunde därför erbjuda Loo en plats, redan dagen därpå. Vi kände att vi var tvungna att tacka ja, för att behålla platsen. Vi hälsade på hos Loos tilltänkta dagmamma redan samma vecka och veckan därpå påbörjade vi inskolningen. Sedan kom Covid -19 så av olika anledningar fick vi ta en paus men påbörjade en ny inskolning förra veckan.

Nu går han där 12-15 timmar i veckan och med facit i hand är jag så glad att vi fick denna möjlighet. Det är Loo och tre barn till i dagmammans trygga hem. Detta har gjort att min stress har minskat avsevärt. Tre dagar i veckan kan jag nu jobba 3-4 timmar i lugn och ro på DAGTID. Vilken skillnad. Annars har jag mest suttit sena kvällar och när jag haft kundmöten har Andreas fått pussla med sitt jobbschema.

Jag vet egentligen inte varför jag inte velat ha honom just på förskola. Vi har bara positiva erfarenheter från Jolies förskola som var helt fantastisk på alla sätt och vis. Men med Loo har det tagit emot. Så att han och vi fick denna möjlighet är jag så tacksam för. Jag själv gick aldrig på förskola utan hos dagmamma. Hos Maggan. Och hon är stundtals med mig i minnet även idag.

Min stora lilla bebis!

I framtiden kommer vi säkert få utöka tiden något men just nu räcker det här alldeles utmärkt. Avlastningen det gett och att kunna jobba lite mer normalt är så himla skönt. Samtidigt som jag har två hela vardagar med honom varje vecka + eftermiddagarna de dagar han går 4-5 timmar.

Hoppas ni mår bra? Jag dyker in här på bloggen som det var igår vi hörde senast, haha. Men tänker att de flesta av er säkert hänger med på Instagram?

Kram Malin

Du kanske också gillar

1 kommentar

  1. Åh vad jag känner igen mig. Jag fick en förlossningsdepression efter första barnet och även om jag innan tänkt mig sen inskolning så visste jag det än mer säkert då. Det kändes bara sååå fel att lämna bort när jag redan ”missade” så mycket tid i början. Hon var 2år3mån men vi valde då förskola, och hon har därefter gått Max 30h per vecka. Det har funkat bra för oss.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *