Baksidan med att blogga

Hej vänner!

Bloggvärlden är ju underbar på många sätt och vis och jag är verkligen både glad och tacksam över min blogg, responsen jag får varje dag och alla möjligheter och dörrar som har öppnats via bloggen.

Dock finns det enligt mig även en baksida med att blogga. Dels har vi den här biten med tråkiga kommentarer som ramlar in då och då. Även om jag fått några hårda ord på vägen så har jag ganska lätt för mig att bara skaka av det och gå vidare. Tack och lov.

Men en större baksida med bloggen är den som rör mina vänner. Jag vet att det är många i min krets som läser min blogg – alltifrån vänner som står mig väldigt nära till ytliga bekantskaper. Det som kan göra mig ledsen är inte, som man kanske kan tro, att mina vänner är dåliga på att höra av sig eftersom de läser bloggen, jag är nämligen också väldigt dålig på att ringa ett spontant samtal bara för att höra hur läget är.

Däremot blir jag ledsen när jag väl pratar med någon och samtalet först ofta börjar med att jag frågar hur vännen mår (eftersom denna oftast inte har en blogg jag håller mig uppdaterad via) och jag sedan väntar med att vännen ska fråga om hur jag mår. Den frågan kommer i 99% aldrig så då får jag fråga om inte vännen ska fråga om hur jag mår. Och då kommer svaret: Ja, jag tänkte fråga men jag läser ju bloggen…

Det jag vill ha sagt med detta inlägg mina vänner är att bloggen bara är en liten liten del av mitt och våra liv. Jag delar med mig av mycket men inte allt. Jag försöker absolut inte försköna något men mår jag dåligt en dag så brukar jag inte känna för att dela med mig av det till tusentals läsare, utan då kanske det mer bara blir ytliga inlägg den dagen. Hänger ni med?

Kära vänner, familj, bekanta och andra i min närhet – även om ni tror att ni vet allt så vet ni bara en bråkdel 🙂

Kram & Kärlek till er alla ♥

Jag hoppas ingen tar illa upp av detta inlägg. Ni är några som är grymma både på att höra av er och inte stirra sig blind på bloggen. Puss till er!

Kvällskramar till er!

Du kanske också gillar

51 kommentarer

  1. Åh så bra skrivit, jag känner precis likadant. Det är tråkigt när ens vänner läser bloggen och börjar en mening med: “ja jag såg i bloggen att du bla bla bla”

    Kram

  2. De där känner jag så väl igen! Vi har även några väldigt nära släktingar/vänner som inte alls hör av sig längre och när vi hör av oss så tycker de inte att de behöver höra av sig då de får veta allt genom bloggen ändå…
    Men som du skriver så handlar ju inte bloggen om hela ens liv utan bara vissa utplockade delar…

    Kram på dig

  3. Förstår att det blir tråkigt när det blir så! Men tråkigt nog så känns det verkligen som internet har tagit över! Jag vet inte hur ofta jag hör meningarna: Det läste jag på Facebook, ja men det såg jag på Facebook.

    Därför delar jag med mig av oerhört lite av min vardag. Döljer massor!

  4. jag tror de flesta som skriver personliga bloggar har samma problem. Vilket så klart är jätte tråkigt, har varit där jag med. Men samtidigt så märkte jag ganska snabbt vilka som var riktigt nära vänner.. 🙂

    hoppas allt är fint med er, och att vännerna börjar ringa mera 😀

    Kram och hoppas ni får sova gott inatt! Den tanken har jag gett upp här hemma i huset 😛

  5. Oj vad jag känner igen mig i det du skriver.. Till och med min familj kan vara dålig på att höra av sig för att dom “ändå vet vad jag gör”. Så tråkigt för jag skriver absolut inte allt i bloggen, även om jag är personlig såklart. Men när man har en del läsare så vill man inte skriva precis allt om hur man mår och känner. Skulle nog också behöva ett liknande inlägg på min blogg:)

  6. Jag förstår vad du menar. Ibland känns det som att det skulle vara bättre att blogga helt anonymt. Samtidigt vill jag att familj och vänner ska läsa. Svårt.. Kram!

  7. Helt klart bloggens baksida & en av många anledningar till att jag bloggar mer anonymt nu än jag gjorde i min första blogg. Med anonymt menar jag att det blir mindre känslobloggande och mindre “detta har jag gjort med mina vänner idag”… Stor Kram

  8. Jag håller med dig!

    Fast min familj hör av sig ändå tack och lov 🙂 men när jag berättar något kan de säga “ja, jag läste det i bloggen” och sen frågar dom vidare om just den saken så det är skönt 🙂

    Kram!

    1. Ja, min familj är duktig på att höra av sig och några av vännerna. Men jag är som sagt också ganska dålig på att höra av mig 🙂
      Det som gör mig ledsen är just när man får höra “jag läste det på bloggen…” eller “jo, men jag vet att allt är bra för jag läser ju bloggen…” men som sagt, på bloggen kommer ju bara halva “sanningen” fram eller hur man ska säga… Jaja, nu känns det lite bättre efter att jag avreagerat mig 😀

      Kramis!

  9. visst är det precis så som du säger! det man skriver i bloggen är verkligen bara en liten del av det som händer, privat är man ju faktiskt väldigt sällan skulle jag vilja säga..
    hoppas dom det berör tar åt sig! kram på dig.

    1. Näe, det är nog väldigt sällan man öppnar upp sig helt här i bloggen. Privat måste få vara privat… Utan att man för den skullen “ljuger” i bloggen, men man väljer ju vilka bitar man vill skriva om…
      Kramisar!

  10. Hej fina du! Vad bra att du skriver som du känner så kanske det kan bli en bättring bland dina vänner. Såklart att du inte delar med dig av allt, vi som lärt känna “blogg-Malin” är så glada att du väljer att dela med dig så pass mycket som du gör! Du sprider glädje och inspiration och är inte rädd för att säga vad du tycker! Hoppas att budskapet går fram och att du kommer att uppleva en förbättring. Stor kram!

    1. Tack snälla Malin! Jag blir så glad av dina kommentarer som alltid är så fina och snälla 🙂
      Du verkar vara en underbar tjej du med och jag är glad att du delar med dig av ditt liv här bland kommentarerna 😀

      Stora kramar!

  11. Blev lite lika hos oss ikväll! Såg ditt inlägg innan jag publicerade mitt, men hade redan funderat så mycket på det och kände att jag behövde ventilera nu nu nu efter några ord om mycket reklam hos mig! Hoppas att du inte tar illa upp, lite olika riktning ändå 🙂

    Puss gumman!

  12. Tack tack tack tack tack tack (hur många kan man skriva innan det blir fjantigt? hihi) vännen, för att du alltid, alltid, alltid (okej, skärpning) tar dig tid att skriva fina ord till mig men också svara på kommentarer “mot” mig!

    Tusentals kramar <3

  13. Å jag tycker om din blogg! Personlig och fin utan att lämna ut för mycket om dig själv. Heja dig och heja din fina familj!

    1. Tack Annelie, det värmer att höra!
      Ibland är det svårt att veta vart man ska dra gränsen, för jag vill ju inte att allt ska framstå som att det är en dans på rosor hela tiden, samtidigt som jag känner att privat är privat… Om du hänger med i svamlet? Jag hoppas jag får till kombinationen lagom i alla fall 🙂

      Kramar!

  14. Jag känner igen mig så väl i det du skriver, människor tar liksom för givet att man mår bra bara för att man inte skrivit annat i bloggen. Det är ju bara en del av ens liv som man lägger ut för allmänheten, självklart mår man inte bra vissa dagar och då måste man få lämna det utanför. Det tråkigaste av allt är när man ska berätta något och får svaret “ja jag såg det…” Trots allt så ger ju bloggen så otroligt mycket på något sätt och är ju värt många timmar vid datorn, jag gillar ju din massor och kikar in här flera gånger om dagen 🙂 kramar till er !

    1. Ja, vi känner nog och tänker precis lika där! Man väljer ju som sagt vilka bitar man vill dela med sig av och ens liv är ju väldigt mycket mer än bloggen… Nu känns det dock lite bättre när jag fått ventilera litegranna, hihi 🙂
      Stora kramar!!!

  15. Man ska inte dela med sig av allt. Vissa saker är enbart till för “riktiga” människor att veta. Känner dock igen mig i det du skriver. Jag får jämt höra “ja jo jag läste det på bloggen”. Någon gång har jag funderat på att sluta blogga pga det. Allt står ju inte i bloggen. Jag skriver ju inte i bloggen om jag och sambon haft en konflikt, eller vad det nu kan vara. Jag vill att min familj, vänner och bekanta ska fråga mig. Inte läsa och ge mig det svaret när vi väl pratar.. Undrar om något av detta jag skrev hänger ihop. Kände bara för att prata av mig lite, har stört mig såå länge på just denna bit. Förlåt för att det hamna här. 😀
    Kramar!

    1. Det hänger absolut ihop och jag är med dig på vartenda ord. Jag är väldigt noga med att skilja mellan personligt och privat men tyvärr verkar det som att alla litar blint på det som står i bloggen och också att det är det enda som sker i våra liv…
      Du får så gärna klaga av dig här, det var det jag också kände att jag behövde göra, hihi 🙂

      Stora kramar till dig Emma!

  16. Det är som jag har skrivit det själv. Gud vad jag har irriterat mig på vissa som inte hör av sig bara för att man bloggar. Men inläggen är ju lite vridna och ibland lite överdrivna. Man behöver iallafall höra att någon bryr sig om hur man mår.
    Bra skrivet!

  17. Känner igen mig så väl i det du säger!. Oftast när jag pratar med vänner om något speciellt som hänt så får man ofta saret att “jo jag vet jag läste det på bloggen”, det är supertråkigt för helt plötsligt har man inget att säga till sina vänner längre haha. Hoppas dock du fortsätter blogga för jag blir välidgtinspirerad av dig:)
    kram från Ellie och Prinsessan

  18. Håller med många andra här, förstår vad du menar. Jag har också sagt det några ggr här hemma att ingen hör av sig för dom läser bloggen. Så när vi väl träffas eller hörs så frågar ingen mig hur jag mår eller vad jag gjort på sistone, för dom “hänger med” i bloggen. Men som du skriver. Allt för personliga saker lägger man inte ut på en blogg & kanske vill berätta för någon förutom sin kära make. Så ibland är jag döless på att folk bara pratar om sig själv när man väl hörs. Inte alla som bara pratar om sig själv, men vissa, dom tänker sig bara inte för.

  19. Jag känner igen mig! Ibland vill jag inte skriva vissa saker för att jag vill prata med folk som vanligt, inte höra att det säger: Jag såg på bloggen att…
    Jag skulle känna mig friare om ingen jag kände läste bloggen tror jag.

  20. tyvärr kan det väl bli så 🙁 baksidan av bloggen, men dom känner nog så att du har ju bloggen,trist ändå

    bra skrivet..kram på dig

  21. Jag känner igen det där lite i alla fall bland några vänner. Blir lite envägskommunikation. Det är så några som gör så dock så då kan jag skämta lite om det =) Fast jag förstår hur du menar. Jag har faktiskt slutat blogga pga det vid ett tillfälle men sen kunde jag inte hålla mig. Ha det fint!

  22. jag förstår exakt vad du menar. Eller om man nu ska förklara för någon om något man har upplevt. Men de säger bara: Jag har redan läst bloggen så du behöver inte förklara.

  23. Tråkigt :/ Men det var just detta fenomen som fick mig att först dra ner på bloggandet, sen sluta helt, sen lösenskydda. Nu skriver jag när jag vill och känner för det. Det kan bli 1-3 ggr i veckan.

    Hade varit intressant att veta hur du tänker med bloggen när du lägger ut bilder på dig, jolie, din familj. Man vet ju en del om dig trots att jag egentligen inte har en aning om vem du är 😉 Är du aldrig rädd? Bara en fundering jag haft, för jag skulle aldrig våga blogga som dig och som många andra gör.

    Kram på er

    1. Innan Jolie föddes disskuterade vi väldigt mycket angående att lägga ut bilder på henne på bloggen eller facebook. Både jag och Mattias tycker att det känns okej men vi väljer bilderna med omsorg. Jag skulle aldrig lägga upp bilder på Jolie då hon är naken eller andra bilder som inte känns bekväma. Detta är hur vi tänker och känner nu och vi har sagt att vi ska disskutera frågan igen när vi närmar oss hennes 1-årsdag. En bebis förändras ju till utseendet från dag till dag nästan men ju äldre hon bli ju mer “permanent” kommer ju hennes utseende bli och då är det värt att tänka på det igen, om du förstår hur jag menar?

      Jag kan tycka att det är obehagligt ibland när någon skriver att de har sett mig på stan men inte har kommit fram och sagt hej. Då känner jag mig iaktagen vilket kan kännas lite olustigt… Men annars är jag absolut inte rädd. Även om ni vet mycket om mig så är ju allt väldigt ytligt i slutändan 🙂

      Hoppas du fick svar på dina frågor!
      Kram kram!

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *